Fem dagar i Göteborg blev sjutton.
Ont i huvudet visade sig vara liten blödning i hjärnan.
Kul.
Festlig vistelse blev tråkig.
I måndags tog jag mig ut för första dagen om inte sjukhusvistelserna räknas.
Jag åt sushi med pappa, köpte jag en mockajacka på myrorna som tröst, för hundralappen.
Fruktansvärt 80-tal, rätt fulsnygg, eller bara ful. Har inte bestämmt mig än.
Tog bort axelvaddarna nyss och hittade en kam i bröstfickan.
Hoppas att någon som ser ut som Danny Zuko hade den innan mig.
Amanda är vikarie för mig ikväll, hon är bra att ha den dära.

Yngklig, misslyckad, klantig, otur? ont. Ont. ONT!
Jag kan varken sitta, stå eller gå.
Av den enkla anledningen att jag i morse tänkte, vilken bra dag, denna morgon har jag haft bra tur. Sen tänkte jag, fast nu kommer säkert nåt dåligt hända.
Och där, BAM bombombombombombombombombombombom BAM (skulle tippa på det antalet trappsteg) ramlade jag ner för vår branta trappa, hela vägen uppifrån och ner.
Jag har så jävla ont i min stjärt!
Helt otroligt ont faktiskt, onödigt, fruktansvärt onödigt.
Om jag ändå ska dö av smärta, kunde jag inte fått göra det på nåt ballt sätt.
Hur jävla hippt låter "Nej jag mår sådär, har så jävla ont i arslet för jag halkade i trappan".
Eh, nej lite mer, "Jag kan tyvärr inte komma idag jag blev träffad av en flygande farkost med utomjordingar som skulle kontrollera jordskorpan, men de missbedömde avståndet och körde för nära marken och körde rakt in i mig. Jag kan inte gå nu för det gör så ont."
Då hade det ju vart lite mer ballt.
Men nej, jag halkade i trappen!

Fick stanna hemma idag för det skulle minsann komma en byggarbetare och sätta på hjul på en låda. Klockan ett skulle han komma.
Han anländer två timmar efter avsedd tid och fem minuter senare säger han, jag hade med mig fel hjul och gick igen.
Tack och hej säger jag.

Jag har ätit alldeles alldeles för mycket, igen.
Det är svårt att sluta när man är mätt när det är gott.
Jag gillar att äta, men att vilja spy efteråt är ingen höjdare.
Åt bästa falafeln, halvt hemlagad, med grekisk fetaost från cypern.

Robbie och Claire, i filmen. Heath och Charlotte på riktigt.

Att sova funkar dåligt.

Skolorna är stängda på grund av snö.
Det går inga bussar alls och det mesta är stängt.
Jag och wille har haft snöbollskrig i parken, gjort snö-änglar, en gigantisk snöboll som nu ligger utanför dörren, den är minst en meter i diameter. Avslutade med att dricka varm oboy.
Det är ju rätt mysigt med snö, och det snöar jättemycket just nu.
Men egentligen vill jag ha vår.
Gräset är grönare och jag är inte sådär bitter som jag ser ut.

Tiden går långsamt när man har roligt!
Punkdrömmar.

Kanske blev den så lång för att vi startade den på torsdagen, i godis lådan.
Där fick man stå i en kö om man ville ut och röka, alla var tvunga att sitta på en lång rad och man fick fem minuter på sig, man fick absolut inte stå då detta kunde vara farligt enligt vakten som såg exakt ut som ompa lompa.
Fredag på Koko.
Blev intervjuade och kommer att vara med på radio där vi spelar volleyboll som Pumba och Timån. Jag vet inte riktigt men fint var det säkert.
En man på gatan skrev en låt till mig och amanda som han spelade på sin fyrsträngade gitarr.
Sjöng franska barnvisor.
Blev upphånglad av en punkare i affro, vit piké, upprullade jeans, dr martens och piercingar.
Mina punkdrömmar känndes nära.
Köttebullar och toast senare.
Amanda klippte av allt hår på min ena sida och jag klippte en potta på henne.
Skulle ta det lugnt på Jaguar Shoes och träffar Ivan regisören och hans vänner geten och eh? vi kan kalla honom Kalle.
Kalle hade spelat i band med trummisen i Sigur ros, innan de splittrades och de startade sigur ros istället. (jätteballt att namedroppa)
Hamnade på rysk bar. stämpeln var en stjärna med hammaren och skäran i, gött att jag har 11.
Tillslut hamnade vi hos Geten, där vi startade ett band. Ivan rappade på spanska, sjöng folkmusik på isländska, country på amerikanska. Och vi andra antog instrument så som bongo-trummor, andra trummor gitarr och tamburin.
Efter sisådär 20 minuter av fastnande på samma accord säger amanda. " Shh, its a bit enformigt"
Och vi byter låt.
Spelar Håkan Tagner - Polarbjörn för dem, jag säger ingeting, sätter bara på den, de sa, helt ärligt, att de tyckte det lät som en svensk variation av Leonard Cohen.
Ivan inser dagen efter hans extrema blåmärken över hela händerna efter att han slått helt hysteriskt på bongotrumman halva morgonen.
Hos geten låg det plastpåsar överallt, och salt i dörrarna, för hans en och en halv meter långa orm hade rymmt. Gött sa vi sommnade vid nio, åkte tillbaka till civilisationen.

Fint att leva sa jag.