Tiden går långsamt när man har roligt!
Punkdrömmar.

Kanske blev den så lång för att vi startade den på torsdagen, i godis lådan.
Där fick man stå i en kö om man ville ut och röka, alla var tvunga att sitta på en lång rad och man fick fem minuter på sig, man fick absolut inte stå då detta kunde vara farligt enligt vakten som såg exakt ut som ompa lompa.
Fredag på Koko.
Blev intervjuade och kommer att vara med på radio där vi spelar volleyboll som Pumba och Timån. Jag vet inte riktigt men fint var det säkert.
En man på gatan skrev en låt till mig och amanda som han spelade på sin fyrsträngade gitarr.
Sjöng franska barnvisor.
Blev upphånglad av en punkare i affro, vit piké, upprullade jeans, dr martens och piercingar.
Mina punkdrömmar känndes nära.
Köttebullar och toast senare.
Amanda klippte av allt hår på min ena sida och jag klippte en potta på henne.
Skulle ta det lugnt på Jaguar Shoes och träffar Ivan regisören och hans vänner geten och eh? vi kan kalla honom Kalle.
Kalle hade spelat i band med trummisen i Sigur ros, innan de splittrades och de startade sigur ros istället. (jätteballt att namedroppa)
Hamnade på rysk bar. stämpeln var en stjärna med hammaren och skäran i, gött att jag har 11.
Tillslut hamnade vi hos Geten, där vi startade ett band. Ivan rappade på spanska, sjöng folkmusik på isländska, country på amerikanska. Och vi andra antog instrument så som bongo-trummor, andra trummor gitarr och tamburin.
Efter sisådär 20 minuter av fastnande på samma accord säger amanda. " Shh, its a bit enformigt"
Och vi byter låt.
Spelar Håkan Tagner - Polarbjörn för dem, jag säger ingeting, sätter bara på den, de sa, helt ärligt, att de tyckte det lät som en svensk variation av Leonard Cohen.
Ivan inser dagen efter hans extrema blåmärken över hela händerna efter att han slått helt hysteriskt på bongotrumman halva morgonen.
Hos geten låg det plastpåsar överallt, och salt i dörrarna, för hans en och en halv meter långa orm hade rymmt. Gött sa vi sommnade vid nio, åkte tillbaka till civilisationen.

Fint att leva sa jag.