Fritzl är överallt, såg honom från bussen vandrandes på kings road.
Såg honom sittandes i baren på candy-box pratandes med bartendern som utan att röra en min gav oss dubbla drinkar hela kvällen.
Jag ser honom överallt, han skrämmer mig.

Kvällen skulle gå ut på att krypa upp under täcket med boken jag lånade på biblioteket. Koka en kopp te, äta något gott, lägga in lite bilder på datorn.
Än så länge har jag inte gjort något av det och min mage kurrar.
Istället läser jag om romantisering av det klassiska. Romantiseraringen som tros bli unik bara du beskriver det med tillräckligt svåra ord och suddiga bilder.
Jag fastnar hos några dels för att det någonstans är rätt vacker hur man tror på det hela, dels för att jag är glad att jag själv inte är den som skriver.