MAN KAN INTE GÖRA SLUT MED KOMPISAR!

Känner mig som lilla tjejen som precis lärt sig cykla, och precis när hon förstod att pappa inte fortfarande håller fast, cyklar hon rakt in i taggbusken och skrapar ansiktet och knäna, armbågarna och insidan.

Pucko at hotmail punkt com

Blev långt och skickade det precis, vet inte om jag ångrar mig eller inte.
Vet nog inte det förens jag får ett svar.

Sitter och komponerar ett mail till en vän, känns som att jag måste förklara saker.
Eller nej, men att jag vill säga saker som jag aldrig riktigt vågat eller haft tillfälle att göra-
Vet inte om det är något torftigt försök att rädda vår vänskap (vet inte ens om det behövs)
Men jag började plötsligt tänka på det gångna året och insåg. Att jag borde.
Imorgon när jag hittar mailet i utkast kommer jag nog undra vafan jag höll på med.
Tur att jag inte är full i alla fall.

Gör nog en tatuering nästa vecka.
Tror det är dags nu.