Sitter och komponerar ett mail till en vän, känns som att jag måste förklara saker.
Eller nej, men att jag vill säga saker som jag aldrig riktigt vågat eller haft tillfälle att göra-
Vet inte om det är något torftigt försök att rädda vår vänskap (vet inte ens om det behövs)
Men jag började plötsligt tänka på det gångna året och insåg. Att jag borde.
Imorgon när jag hittar mailet i utkast kommer jag nog undra vafan jag höll på med.
Tur att jag inte är full i alla fall.