Kära dagbok

Nu har jag vart här i en vecka och jag gillar staden, det gör jag.
Jag har inte kunnat kirra internet men man kan snylta på ett bredbandsföretag men bara komma in på hemsidan blogspot. Knasigt. Vet inte riktigt om jag fattat att jag ska vara kvar här så länge, men jag saknar inte hemma alls.

Just nu kollar W på ett avsnitt om "swinter" Sommar blandat med vinter. Han såg samma avsnitt i morse, när han kom hem från skolan och ja nu. Tredje gången. Jag kan jingel sången nu. Den är inte bra.

Det känns som att de enstaka som läser denna blogg - tror inte att det är några, men vi kan låtsas + läser antagligen Amandas med. Därför känns det bara jobbigt detta med blogg. Det är inte min grej.
I fredags i alla fall hade vi bästa utekvällen.
Efter en romantisk middag för två i Amandas "trädgård" med coronas fortsatte vi kvällen på en lokal pub där vi inser att Londonbor lider av syndromet glömska när Joe som öppnar med repliken "I'm Joe by the way" och bjöd oss på varsitt glas vitt. Att konversera var inte hans starka sida. Han och hans vänner frågar ungefär sådär femton gånger var vi heter samt vad vi gör i London. Eller så var det något annat, jag vet inte, en läskig man frågade mig helatiden vad jag hette för att sedan utbrista "oh god you are so sexy"... Annars så tyckte de att Amanda var tyken bara för att hon pratade mer än dem.
Sedan tyckte de alla att det var otroligt "sexy and hot" att jag och Amanda delade en cigg. Jag vet inte vad det är med dessa britter?
I Black caben på väg till ett ställe där vår nya vän Billy desperat skulle in lekte vi snurra flaskan som i detta fallet var "snurra-fingret". Fingret stannade på mig. Billy hånglade upp mig utan förvarning och vi slutade leken där.
Kändes som att reglerna var aningens annorlunda här.
Amanda ramlade av bilsätet tre gånger på resan, mest kanske för att hon inte hade bälte och satt på en uppfällbar stol som fällde upp sig varje gång hon reste sig lite.
Billy hade tappat sin plånka och det känndes desperat att stå utanför klubben så vi övertalade honom att åka vidare. Vi hamnade på ett ställe där han kände några eller var medlem, så vi fick gå förbi kön med otroligt chica tjejer. Stället var ett sånt där det fanns en sur kärring som gav en tvål i handen, satte på kranen och gav en handdukar.
Det fanns även klubbor på toaletterna som man fick köpa för "valfritt pris"
- dricksa helst jättemycket.
Men det var grymmt det var det. Vi träffade en kille som var helt fascinerad över att Amanda var så lång (hon hade högklackat) så han hämtade en och en sina otroligt biffiga vänner, ställde dem bredvid henne och skrattade sedan det hjärtligaste hånskrattet jag någonsin hört eftersom Amanda var längre än de alla. Upprepade detta tills han gått igenom alla hans biffiga vänner.
Denna kille hade även ett bord där det helatiden fylldes på med redbull-vodka som han generöst gav till oss. Tack sa vi, för att inte dissa honom på ett elakt sätt, han var ju trots allt en snäll en, sa vi att vi var tillsammans, jag och Amanda, han sa att han var i himmelriket och köpte mer drinkar till oss. När Billys kompis GiGi kommer och säger hejdå och säger att Billy försvunnit kände vi att det var dags att gitta, nöjda med kvällen promenerade vi hemåt. När vi ska gå in i Amandas hus hör vi några på "ballen" mitt emot ropa och vi går upp dit på en efterfest med Ben och John. De serverar oss Beylis (hur fan stavas det, Baeylis, Bajlis, bellis) i mängder och när jag sedan ser att Ben sover, hör John skratta otroligt högt och utbrister att Amanda somnat på toalettgolvet tar jag med henne och går vi övergatan och sover.
Eftersom det är morgon när vi kommer hem sover vi bort hela den fina dagen och köper hemkörd pizza.
När jag berättade för aupairmamman vart vi varit berättar hon att stället vi var på tydligen är ett av de "trendigaste ställena" i London och att prinsarna brukar hänga där. Haha, ibland är det ju bra att vara tjej så man inte behöver köpa nåt själv.... Jag antar att det hade vart ganska dyrt att köpa något där.
Ja det var väl, nämnvärda saker Amanda utelämmnade och kvällen i korta drag...

Undrar om någon läser, äsch det är bra att skriva dagbok så jag inte glömmer vad jag gjort. Nu voffar Muffin utanför min dörr, släppte in henne nu och nu står hon och kollar på mig med huvudet på sne.
Nu ska jag trycka på knappen, publiceraknappen, Nu gör jag det.
Ett två tre!